But he was scared, because it wasn't his time, it wasn't his chance.

Jag har blivit tjejen som sitter längst bak i bussen i hopp om att få lite lugn och ro, tjejen som äter paj i sängen samtidigt som hon läser en generationsroman som är väldigt tidstypisk för år 2006 och som är helt övertygad om att kombinationen av de här två sysselsättningarna är avkopplande, tjejen som dricker CocaCola- Cherry istället för att köpa en påse goda grön- röda körsbär som finns i lösgodishyllorna som ju smakar precis likadant.
Seriöst, nu får det fan vara nog.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0