I onsdags jobbade jag i bara några timmar. Men under de timmarna var jag bland annat tvungen att rulla köttbullar. Jag är vegetarian, för er som inte vet. Men jag klarade mig igenom den här utmaningen genom att inbilla mig att jag lekte med play- dough. Det gick bra. Vid 16.05 mötte jag Oscar på tåget mot Helsingborg. Det var jättefint väder i Gunnesbo men, jag blev lite orolig när himlen var täckt av moln i Landskrona. Men! Vi hade tur och vädret var jättefint i Helsingborg. Nej, jag behövde verkligen inte de TVÅ tjocktröjorna som jag hade med mig. Nu när det är Helsingborgsfestivalen   förberedde staden inför alla festligheter och allt man kan tänka sig. Bussarna och busschaufförerna var helt förvirrade och vi var tvungva att gå genom halva Helsingborg för att hitta busshållplatsen. Okej, kanske inte halva.. men, ni vet. När vi kom fram till Sofiero var det superfint men det fanns två långe köer. Vi hamnade dock ganska långt fram i den ena. De släppte in ganska punktligt.. imponerande! Inne i parken var det jättevackert. Både Håkan och KENT påpekade att det säkert var den finaste platsen de någonsin spelat på. Fast, det kanske bara var någonting som de sa. Hursom, var det fint. Alla "ungdomar" sprang genast fram till scenen medans familjerna och "de vuxna" satt och drack vin och pratade. Den enda perosnen över 25 i publiken var en mamma till en tjej som kom från Estland skulle jag tro. Jag åkte till Estland med skolan i sjuan och jag tror att det lät som estniska i alla fall. I vilket fall tyckte jag att den här kvinnan och hennes dotter var lite roliga. De hade matchande Håkantröjor på sig. Det var gulligt. Ja, men, Håkan Hellström var först ut. Han spelade många fina låtar. Det var en kille bredvid mig som skrev ner spellistan på sin mobil, men den brydde jag mig inte särskilt mycket om. Efter Håkan Hellström kom KENT ut. De var väldigt väldigt bra! Ska jag vara ärlig, var jag främst där för att se KENT. De spelade Kevlarsjäl vilket gjorde att jag.. ja, jag började väl gråta lite. Det var tydligen en tjej bakom mig som märkte det eftersom att hon böjde sig fram och sa "Kände du också Viola?". Jag kunde inte riktigt vända mig om, men jag tog hennes hand och kramade den lite. Jag kom sedan på att jag kände igen henne från begravingen. Minns bara inte vad hon hette. Ja, men de avslutade med Mannen i den vita hatten.. som vanligt. Men, det var riktigt bra! Förresten, avslutade Håkan med Det är så jag säger det.. som vanligt också.
Jag avslutnar nu med att säga ADJÖ.