Kan man gråta som en karl?

Är det höst eller är det vinter? Jag tror att vintern är påväg. Den lär ju vara det i och med att det är minus grader ute. Ibland är det kanske minus grader på mitt rum också. Men, jag tror att det bara är jag som inbillar mig det. Det är inte ofta jag skriver ett långt inlägg och sedan raderar och börjar om. Det här var nog den enda gången. Men, gå inte och undra vad det var jag skrev. Det var nog inget viktigt.

Ja, på vintern är KENT nog det mysigaste som finns. Vad jag inte tänkt på förrän nu är att deras musik är oerhört mångsidig. Ibland kan jag gråta bar jag hör Stoppa Mig Juni. Men på samma gång kan jag känna världens lycka.

Jag vet inte. Ibland måste man bara få skriva av sig. Jag babblar säkert bara nu. Ingenting hänger ihop kanske. Men så känns allt just nu. Mitt liv består bara av en massa bitar, vissa som jag älskar och vissa som jag önskar att jag hade kunnat slänga bort. Men, det känns inte som att jag har någonting som limmar ihop bitarna. Ett tag hade jag nog det. Men, jag vet nog inte längre vad det skulle vara. Mina nära och kära, om något. De är alltid bra. Men just nu känns det som jag har tre personer som verkligen håller ihop mig. 5, möjligtvis. OCh det är jag glad över. Men borde jag inte kunna hålla ihop mig själv på något sätt?

Det ringde nyss en person till mig som lät jätterolig. Han skrek först 'Thoomas!'  Jag sa bara 'hej..' och lät som en liten tjej. Han insåg att det var fel nummer. och sa 'tack så mycket ändå.' 'ja, tack själv!', sade jag.  Han sade sedan att det var mycket trevligt att prata med mig. Jag tror att jag verkligen behövde de orden just då. Det kändes skönt att höra. Sedan sade vi adjö.. men ingen lade på. Så vi var helt tysta i några sekunder.. tills att han lade på. Jag undrar vad som hade hänt om han inte hade lagt på. vi hade kanske pratat i några minuter. Kanske någon timme till och med. Kanske blivit riktigt goda vänner. Hm, synd. Men jag kanske träffar honom på stan någon dag utan att känna igen honom. Men, ja, jag vet ju inte ens hur han ser ut. Det är lustigt. Ibland får jag lust att lära känna alla. Det finns så många därute.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0